Superbredbildsformat i förhållandet 21:9 Förklarat [Cinemascope] -

När man idag talar om cinemascope menar man oftast det bildformat som de flesta biofilmer är inspelade i. Denna har ett bildförhållande på cirka 2,35:1, vilket motsvarar cirka 21:9. Bilden med Cinemascope är ännu bredare än i det så kallade bredbildsformatet 16:9. Det förklarar varför filmer har en helt annan effekt på bio än hemma: Å ena sidan beror detta intryck förstås på den mycket större duken.

Men formatet Cinemascope ger också en annorlunda tittarupplevelse. Filmer använder det mest för speciella bildkompositioner. Framför allt är landskapsbilder, men även actionscener mycket mer imponerande och intensiva i superbredbildsformatet än i 16:9 eller till och med 4:3.

Innehållsförteckning

Cinemascopes original

Cinemascope betydde ursprungligen en specifik metod för att spela in och projicera biofilmer i bredbildsformat. Metoden som utvecklats av filmbolaget Twentieth Century Fox ska göra långfilmer ännu mer fängslande och realistiska. På 1950-talet segrade det först mot konkurrenter från andra tillverkare eftersom ombyggnaden var jämförelsevis billig. Detta påverkade både produktionen, som fortsatte att ske på 35 mm film, och presentationen på biograferna.

Redan på 1960-talet slutade dock filmstudior alltmer att utveckla sin egen kamerateknik. Elektroniktillverkare utvecklade sina egna tekniker för Cinemascope-formatet. Som ett resultat fångade bildförhållandet för rörliga bilder. Även om dessa strängt taget inte längre är originalinspelningar från Cinemascope, har termen blivit en synonym för formatet 21:9.

Fördelar och nackdelar med Cinemascope

Det hävdas ofta att cinemascope och andra bredbildsformat är mer i linje med naturliga tittarvanor. Faktum är att synfältet hos människor har ett bildförhållande på cirka 3:2, medan det i cinemascope är mer som ett förhållande på cirka 5:2. Av de vanliga formaten kommer 16:9 (3.5:2) närmast det vanliga mänskliga synfältet. En blick som uteslutande är fäst vid en punkt utan huvud- och ögonrörelser motsvarar dock inte naturligt synbeteende.

Det verkar därför logiskt att Cinemascope-formatet, som kräver en liten rörelse av huvudet för att fånga hela bilden, ser mest naturligt ut för människor. Tittare som vill använda detta format inte bara på bio utan även hemma står vanligtvis inför en stor utmaning. Få tillverkare experimenterar med TV-apparater i detta format. Vanligtvis är den enda lösningen att använda en beamer eller annan projektor på en duk, vilket är fallet på bio.